mad honey nepalesiska mad honey är den standard mot vilken resten av kategorin mäts. Den kommer från de högsta klipporna i Himalaya, från jordens största honungsbi och från en skörd som aldrig har mekaniserats eller odlats i någon form.
Denna kombination är anledningen till att Nepal dominerar diskussionen kring mad honey. Nedan följer information om varifrån honungen kommer, vad laboratorietesterna mäter och hur den förhåller sig till andra ursprung som är värda att känna till.
Nepals roll i Mad Honey
Mad honey når marknaden från två regioner: Himalaya-bältet genom Nepal och Turkiets Svartahavskust. Växter som innehåller grayanotoxin växer i ett större område än så, bland annat på andra platser i Himalaya och i delar av Nordamerika, men ingen annanstans produceras honung från dem i kommersiell skala.
Nepal blev ändå referenspunkten, och anledningen är skörden snarare än honungen. Turkisk ”deli bal” produceras av biodlare med skötta bikupor på bergsängar. Nepalesisk mad honey hämtas från vilda kolonier på lodräta klippväggar av jägare som klättrar ner på handgjorda repstegar – en metod som har filmats, dokumenterats och beskrivits upprepade gånger, och som ingen annan honung i världen kräver.
Den nepalesiska skörden är den mer sällsynta, svårare och farligare av de två, och den honung som den ger är den som de flesta köpare menar när de talar om mad honey”.
Vad som gör Himalaya-honungen annorlunda
Tre saker skiljer Himalaya-honung från mad honey som produceras någon annanstans: höjden över havet, den bi som producerar den och de växter som växer där. Höjden över havet kommer först eftersom den styr de andra två, eftersom endast en biart samlar nektar så högt upp och endast på dessa höjder tränger rododendroner undan det mesta av vad som annars blommar.
De bikolonier som producerar nepalesisk mad honey ligger på ungefär 2 500 till 3 500 meters höjd, och bina samlar nektar ännu högre upp, upp till cirka 4 100 meter. På dessa höjder minskar växtligheten kraftigt, och rododendron utgör en betydligt större andel av det som finns tillgängligt för en födosökande koloni än vad de skulle göra på lägre höjder.
Det är just den koncentrationen som är avgörande. Grayanotoxiner hamnar i honungen endast när bin arbetar intensivt med grayanotoxinbärande rododendroner – inte bara tillfälligt – och på en hög sluttning i Himalaya på våren finns det knappt något annat. Samma art som växer i en blandskog i låglandet, där den konkurrerar med allt annat som blommar, ger honung som endast innehåller spår av dessa föreningar.
Isoleringen förvärrar saken. Det handlar inte om bikupor som placerats nära en gröda och sedan flyttats vidare, utan om permanenta vilda kolonier i terräng som inte kan nås via väg, vilket innebär att honungen speglar allt som växte inom flygavstånd från en viss klippa under en viss vår. En mer utförlig redogörelse för vad mad honey är och varför dess sammansättning varierar täcker kemin bakom detta.
Bina som producerar nepalesisk Mad Honey
Biet bakom mad honey nepalesiska mad honey är Apis laboriosa, den himalayanska jättehonungsbiet, en annan art än den som står bakom den turkiska honungen och anledningen till att den nepalesiska skörden inte kan industrialiseras.
Apis laboriosa är världens största honungsbi. Arbetarbina blir ungefär 2,8 till 3 centimeter långa, nästan dubbelt så långa som den europeiska honungsbiet som producerar nästan all kommersiell honung, inklusive deli bal. Den bygger en enda enorm vaxkaka utomhus, under utskjutande klippkanter som vetter mot söder eller sydväst, där berget håller värmen och skyddar kolonin från vinden.
Det avgörande faktumet är att den inte går att hålla i fångenskap. Varje försök att flytta dessa kolonier till konventionella bikupor har misslyckats, eftersom arten inte har utvecklats för att bygga bo i slutna utrymmen och överger alla strukturer den placeras i. Det finns ingen variant av nepalesisk mad honey som kommer från en förvaltad bigård, och det har aldrig funnits någon. Varje burk kan spåras tillbaka till en vild koloni som själv valt sin klippa.
En förtydligande som är värd att göra, eftersom det ofta råder förvirring kring detta. Det är inte biet som producerar grayanotoxinerna. Det är blommorna som gör det. Det som biet avgör är varifrån honungen överhuvudtaget kan komma, eftersom endast denna art verkar på dessa höjder, och vad den kostar, eftersom det krävs människor snarare än utrustning för att nå dessa vaxkakor.
Himalayas rododendroner
Nepal har omkring trettio rododendronarter, och Rhododendron arboreum är den som oftast förknippas med mad honey. Det är landets nationalblomma, som växer som ett träd snarare än en buske över breda höjdintervall och blommar i full prakt under vårmånaderna.
Nepalesisk honung är sällan en produkt av en enda växtart. Pollenstudier av nepalesisk mad honey visar genomgående att proverna är multiflorala, med rhododendronpollen som dominerande i många fall men sällan ensamt. Kolonier i Himalaya samlar nektar över ett brett spektrum av höjder och växtbestånd, och det som hamnar i vaxkakan speglar allt som råkade blomma inom räckhåll.
Denna variation är ett kännetecken för en vild produkt snarare än en brist. En honung som varje år innehöll exakt en art skulle beskriva en odlad gröda, inte ett berg, vilket är anledningen till att två nepalesiska skördar från angränsande dalar kan skilja sig märkbart åt i färg, smak och halt av grayanotoxin.
Hur Mad Honey skördas i Nepal
Mad honey skördas för hand från vilda kolonier på klippor, högst två gånger om året, av team som arbetar på repstegar. Den huvudsakliga skörden äger rum i april och maj, när rododendronerna står i full blom. En andra, mindre skörd följer ibland i oktober och november, då rododendronblomningen är över och kolonierna har samlat nektar från en bredare blandning av blommor.
Metoden har knappt förändrats. Ett team på tio till femton personer arbetar på en enda klippa; några hanterar rep uppifrån, en eller två klättrar ner på en handvävd stege till själva vaxkakan, och andra nedanför samlar in delar i korgar. Rök används för att driva bort bina från vaxkakan, och i många samhällen har röken även en ceremoniell betydelse och offras innan skörden inleds. Boen ligger tjugofem meter eller mer över dalbotten, och arbetet utförs utan säkerhetsselar eller modern klättringsutrustning.
Inget av detta går att skala upp. Antalet tillgängliga klippor är fast, blomningsperioden är kort, och antalet människor som är villiga och kapabla att utföra arbetet minskar i takt med att yngre generationer flyttar till städerna. Den fullständiga redogörelsen för hur honungen hamnar i burken belyser traditionen mer ingående och förklarar priset på den färdiga produkten på ett mer övertygande sätt än någon annan enskild faktor.
Nepalesisk kontra turkisk Mad Honey
mad honey nepalesiska och mad honey turkiska mad honey skiljer sig åt vad gäller bi, metod, rododendronart och smak, och skillnaderna går djupare än bara smaken.
| Nepalesiska | Turkiska | |
|---|---|---|
| Bi | Apis laboriosa, vild | Apis mellifera, odlade bikupor |
| Skörd | Kolonier på klipporna, nådda via repstege | Bergsängar, av biodlare |
| Rhododendron | R. arboreum och lokala arter | R. ponticum och R. luteum |
| Färg och smak | Mörk, jordig, bitter | Lättare, mjukare, mildare |
| Typiskt innehåll av grayanotoxin | Generellt högre | Generellt lägre |
| Bäst för | Den mest fullständiga karaktären | En första burk |
Den turkiska ”deli bal” kommer från Kaçkar-bergen och den vidare Svartahavsregionen, där Rhododendron ponticum och Rhododendron luteum växer i täta bestånd över skogsklädda sluttningar. Biodlarna flyttar sina bikupor med Apis mellifera till högt belägna ängar under blomningsperioden, vilket är småskalig pastoral biodling snarare än honungsjakt. Den honung som produceras är vanligtvis ljusare till färgen, mjukare och mindre bitter.
Den nepalesiska honungen är den mörkare, jordigare och mer bittra av de två, med en tyngre karaktär. Den turkiska honungen är ljusare och mjukare, och ett bra första köp för den som föredrar en mildare smak.
Inget av dessa är en fast mängd, och det är just detta som de flesta jämförelser missar. Båda varierar beroende på säsong, höjd över havet och blomningsförhållanden. Ursprunget skapar en förväntan på karaktären; laboratorierapporten för partiet visar det faktiska innehållet av grayanotoxin.
Vad laboratorierapporterna visar
Laboratorieanalyserna mäter halten av grayanotoxin som värden för GTX I och GTX III, och dessa siffror är den enda objektiva beskrivningen av vad som finns i burken.
De avslöjar också skillnaden mellan bra och dålig inköpskälla. En studie av sextio prover som såldes som nepalesisk mad honey fann mätbara halter av grayanotoxin i endast trettiotre av dem, vilket inte säger något om Nepal men mycket om hur mycket honung som bär namnet utan att förtjäna det. Nepal drar också till sig den största mängden imitationer, av ett enkelt skäl: det är det namnet köparna letar efter.
Det är därför rapporten är lika viktig som ursprunget. En testad burk från Nepal levereras med ett publicerat grayanotoxin-innehåll. En otestad burk är bara ett namn på en etikett, och skillnaden mellan dem kan varken ses, smakas eller utläsas ur priset.
Var kan man köpa nepalesisk Mad Honey
Nepalesisk mad honey säljs av specialiserade importörer snarare än butiker, vilket gör säljaren till ett viktigare val än regionen på etiketten. Fyra saker skiljer en trovärdig källa från de övriga:
-
Ett namngivet skördeområde snarare än ett land
-
Laboratorieresultat publicerade för just den sats som faktiskt är till salu
- Ett tydligt maximalt belopp
-
Ett företag med kontaktuppgifter och en returpolicy i ryggen
Real Mad Honey använder nepalesisk honung som skördas vilt på över 3 500 meters höjd genom etablerade honungsjaktgemenskaper i Himalaya, samt turkisk honung från Svarta havsregionen. Varje sats analyseras av Eurofins med avseende på GTX I och GTX III före försäljning, och rapporten för den aktuella satsen publiceras i butiken. Satser som inte uppfyller de godkända standarderna avvisas istället för att blandas ut eller säljas med rabatt.
Burkarna finns i storlekar från 50 g till 500 g, beställningar skickas inom EU utan tullavgifter och en 60-dagarsgaranti täcker returer av oöppnade produkter. Varje skörd behåller sin egen karaktär istället för att presenteras som identisk med den föregående, vilket är det enda ärliga sättet att sälja en vild säsongsprodukt.
Slutsats: Att välja nepalesisk Mad Honey
Allt som ger mad honey nepalesiska mad honey dess anseende handlar om geografi och biologi snarare än marknadsföring. Den kommer från den enda biarten som arbetar på dessa höjder, från rododendron som växer där nästan inget annat konkurrerar med dem, och från en skörd som inte kan skalas upp, odlas eller påskyndas. Inget av detta har med marknadsföring att göra.
Det som inte ingår är ett garanterat värde. Halten av grayanotoxin varierar mellan dalar, mellan årstider och mellan enskilda skördar, vilket är anledningen till att partirapporten är viktigare än namnet på etiketten.
Detta gör beslutet rimligt. Ursprunget avgör karaktären, där nepalesisk honung är mörkare och jordigare och turkisk honung ljusare och mjukare, och partirapporten bekräftar vad som faktiskt finns i burken. Siffrorna är det som avgör saken.
