Källa till Mad Honey i Nepal

Real Mad Honey hämtar inte bara sin honung från Himalaya – vi investerar i de människor som gör denna tradition möjlig.

I Himalaya försvinner traditionerna inte för att människor glömmer dem – de försvinner för att människor inte har råd att stanna kvar.

När det lokala arbetet ger för låg lön tvingas familjerna att skicka iväg sina anhöriga till städerna eller utomlands för att försörja sig. På så sätt töms byarna långsamt på nästa generation – och när de unga lämnar byarna försvinner kunskapen med dem. Detta gäller särskilt för Nepal.

Många människor hamnar i fysiskt krävande, lågavlönade jobb utomlands, ofta under dåliga förhållanden, helt enkelt för att de ekonomiska alternativen hemma är begränsade. Det är sällan ett val – det är tvång.

Vi kompenserar det med något konkret: lön över genomsnittet och stabilt arbete.

Genom att betala jägare och lokala samarbetspartner en rättvis lön som ligger över medianen gör vi det till ett ekonomiskt klokt val att stanna kvar i samhället – inte ett romantiskt sådant.

Vad detta innebär i praktiken:

• Mindre ”flytt för att överleva”: människor behöver inte flytta bara för att försörja sig.
• Större stabilitet året runt: inkomsten är inte en engångsföreteelse – den försörjer familjerna under alla årstider.
• Kunskapen stannar kvar i byn: de äldre kan föra hantverket vidare eftersom nästa generation fortfarande finns kvar där.
• Pengarna cirkulerar lokalt: högre löner stöder samhället i stort – verktyg, transport, mat, lokala företag.

Detta är inte ”skörd”. Det är arbete på klipporna.

Traditionell honungsjakt i Himalaya är farlig till sin natur – branta stup, instabilt berg, oförutsägbart väder och timmar hängande i rep. Förr förlitade sig jägarna ofta på handgjorda rep, utan skyddskläder, utan selar och utan riktig säkerhetsutrustning. Varje säsong medförde en verklig risk.

För oss innebär stödet till lokalsamhällena också en sak som inte går att kompromissa med: att öka säkerheten för jägarna.

Vad vi erbjuder varje säsong:

• Pålitliga rep (inte improviserade, handtvinnade alternativ)
• Säkerhetsselar
• Skyddskläder/utrustning
• Uppgraderingar av grundutrustningen som minskar onödiga risker

Det är därför vi, innan varje jaktsäsong börjar, förser jägarna med modern säkerhetsutrustning – så att de inte tvingas välja mellan tradition och överlevnad.

En stor oro som människor har är: ”Förstör ni klipporna? Utrotar ni bina?”
En berättigad fråga – eftersom ”ökad efterfrågan” i de flesta branscher vanligtvis innebär ”ökad utvinning”.

Men honungsjakt i Himalaya fungerar inte så.

Dessa lokalsamhällen ser inte skogen som en resurs att utnyttja – de ser den som sitt hem, sitt arv och sin andliga grund. Hela deras försörjning är beroende av att ekosystemet förblir intakt. Om bina försvinner, försvinner allt.

Utgångspunkten är alltså redan harmoni. Och utöver det arbetar vi aktivt tillsammans med dem för att se till att det förblir så.

Så här ser det ut i praktiken:

• Vi ”plundrar” inte en bikupa.
  Jägare tar inte allt. En del lämnas kvar så att kolonin kan återhämta sig och fortsätta producera. Målet är inte maximal avkastning idag – det är att den ska komma tillbaka nästa säsong och säsongen därefter.
• Skörden är säsongsbetonad – och det följer vi.
  Denna honung samlas endast in under specifika skördeperioder. Utanför den perioden skördar vi helt enkelt inte, eftersom det är då bina behöver stabilitet för att återuppbygga och upprätthålla kolonin.
• Vi ökar inte volymen genom att tvinga fram fler insamlingar.
  Om tillgången är låg, så är den låg. Vi pressar inte på med extra resor, vi pressar inte insamlarna att ta mer, och vi ”kompenserar inte skillnaden” genom överutvinning. Det är just därför som Mad Honey förblir begränsad – naturen bestämmer taket.
• Vi arbetar med samma lokala grupper – inte slumpmässiga nya team.
  För att undvika volymtryck köper vi in via betrodda lokala partners som känner till området och reglerna. Vi strävar inte efter större volymer genom att ständigt ta in nya skördare eller öppna upp nya, aggressiva insamlingsområden.
• Vi ser till att allt är spårbart och konsekvent.
  Eftersom vi inte köper från anonyma mellanhänder kan vi hålla processen konsekvent: var den kommer ifrån, vem den kommer från och hur den skördas – vilket gör att hållbara metoder kan genomdrivas, inte bara ”lovas”.
  
  Denna respekt är djupt kulturellt förankrad.
  Många jägare följer andliga övertygelser och ritualer som förstärker respekten: en inställning där man ber om tillstånd, rör sig försiktigt och behandlar bina och klipporna som något man inte dominerar – utan samarbetar med. Oavsett om man kallar det andlighet, tradition eller helt enkelt visdom är resultatet detsamma.