Mad honey har varit känd för mänskligheten i flera årtusenden. I Nepal skördar honungsjägare den från Himalayas klippor, och den produceras av den himalayanska jättehonungsbiet (Apis laboriosa) från rododendronnektar.
I den här artikeln kommer vi att prata om honungens kulturella betydelse, dess smak och vad den består av.
Innehållsförteckning
Historiskt och kulturellt sammanhang
Även om mad honey är något av ett mysterium för västerländska konsumenter har den skördats i Nepal i tusentals år. De lokala Gurung-samhällena har sin egen metod för att samla in den genom att klättra nerför de farliga klipporna i Himalaya. Under processen använder de nepalesiska honungsjägarna långa pinnar för att knuffa ner honungskakor från klipporna och samlar sedan in honungen.
En annan intressant sak med mad honey är att den produceras av världens största bi – den himalayanska jättehonungsbiet (Apis laboriosa). Dessa insekter flyger runt i området och samlar nektar från vinterhärdiga rododendronblommor, vilket är anledningen till att honungen innehåller naturligt förekommande grayanotoxiner från rododendronnektar.
Honungen har en distinkt rökig smak som påminner om lönnsirap. Både lokalbefolkningen och utlänningar använder den i olika recept: man kan tillsätta den i bakverk och te, eller använda den som glasyr på kött – tillsätt den bara när maträtten eller drycken har svalnat till under 40 °C.
Tänk på att inte all mad honey är likadan. Innehållet av grayanotoxin varierar beroende på var den har skördats och vilken typ av blommor de lokala bina besöker, och mad honey kan också skilja sig åt i färg.
Vad finns i Mad Honey
Mad honey är fortfarande något av en nyhet. Eftersom den endast finns på svårtillgängliga klippor är skörden extremt svår och till och med farlig, och endast begränsade mängder finns tillgängliga.
Kemisk sammansättning
Sammansättningen av mad honey kan variera avsevärt beroende på vilka blommor bina besökt. Till exempel kan en sats innehålla mer grayanotoxiner än den föregående, vilket är anledningen till att varje sats av Real Mad Honey testas av ett oberoende laboratorium för att fastställa grayanotoxinhalt.
Precis som annan honung innehåller nepalesisk mad honey aminosyror, enzymer, organiska syror, sockerarter och andra föreningar. I stort sett skiljer sig mad honey inte så mycket från vanlig fälthonung som man kan hitta på en lokal marknad. Som nämnts är den största skillnaden att den innehåller naturligt förekommande grayanotoxiner från rododendronnektar.
Därför håller vi rekommendationen enkel: aldrig mer än 5 g per dag – mindre än en rak tesked, endast för vuxna. Rekommenderas inte för barn, under graviditet eller amning, för personer med hjärt- eller blodtrycksproblem, eller vid allergi mot honung. Tar du mediciner? Rådfråga din läkare först.
Myter kontra fakta
Som med allt nytt cirkulerar det många missuppfattningar om mad honey i bloggosfären. Här är en av de vanligaste:
Myt: All mad honey är likadan
Fakta: Det största problemet med mad honey är att marknaden är relativt oreglerad. Vem som helst kan sälja den, vilket kan leda till bedrägerier och undermålig produktkvalitet. Halten av grayanotoxin kan också variera avsevärt från parti till parti, så köp endast från säljare som låter varje parti testas av ett oberoende laboratorium för grayanotoxinhalt
Slutsats
Vi är stolta över att leverera en produkt av högsta kvalitet, och varje sats av Real Mad Honey testas av ett oberoende laboratorium för att fastställa halten av grayanotoxin. För att lära dig mer om hur vi arbetar, läs vår guide om naturlig biodling.
